När man egentligen borde plugga

Sverigedemokraterna.se är en sida jag i en rätt lång tid tagit semester ifrån.
Men när man sitter vid en dator och tre timmar har gått åt till pluggande dras blicken dit.
Efter att ha spammat min facebook-sida med roliga citat och konstiga formuleringar tänkte jag ägna tid i min blogg åt att göra detsamma,
för att på så sätt avbelasta min profil.

Vi kan börja med det senaste citatet från hemsidan,
Från den sida där man säger sig vilja jobba för jämställdhet.

“En avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och
annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier
försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.”

Experimentera och ändra våra barns beteendemönster och könsidentiteter gör vi hela tiden.
Det är just vad reklam består i.
Man hänvisar till en tydligt uppsatt norm om hur vissa typer av människor bör vara
och vilka materiella ting man måste inneha för att platsa i den normen.
Jag tycker det är viktigt att man ifrågasätter och pratar kring normer
framförallt för att förstå hur dessa uppstår och för att stärka
invider som inte känner att dom hör hemma i någon av samhället uppsatta normer.
Vilken jämställdhet är det SD vill främja?
Till nästa citat!

” Det höga antalet skilsmässor och ett allt starkare ifrågasättande av
varje barns rätt till en mor och en far riskerar att förstärka känslan
av otrygghet och rotlöshet hos många av våra barn.”

Det finns ett citat i en fantastiskt intressant serie på youtube där man experimenterar
med synen på vilka barn som bör leka med vilka leksaker där en pappa
uttrycker hur fel det är att pojken leker i rosa.
Han hävdar att barnet kommer bli mobbat och att han för sitt eget bästa
bör sluta upp med “tjejiga” saker.
Kvinnan säger (översatt till svenska):

Jag tycker att det är DU som mobbar honom nu och jag tycker att du borde sluta.

Lite samma sak känner jag inför det här citatet.

Det blir ännu konstigare när man lite längre ner på samma sida, som ni för övrigt hittar här

“Alla barn är olika och föräldrarna är de som bäst vet vilken typ av omsorg som bäst passar just deras barn.”

Alla barn är olika…
Men uppenbarligen skall inte denna olikhet uppmuntras?
Vi skulle ju sluta prata om könsidentiteter och det är bara “mor och far” som är en riktig familj…
Nu blir jag minst sagt förvirrad.
Därför går vi till nästa citat!

“I vårt Sverige används skattemedel i första hand till att befrämja kulturyttringar
vars syfte är att glädja, försköna och skapa gemenskap.”

Det låter jättebra tycker jag!

” Vi vill därför helt avveckla de skattefinansierade anslagen till de verksamheter
som syftar till att befrämja den mångkulturella samhällsordningen
liksom till de kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera.”

Vänta nu! Om jag blir glad, om jag tycker att den mångkulturella samhällsordningen
förskönar och skapar gemenskap, varför skall den då inte skattefinansieras?
Det är förstås föga förvånande när man ser till Sverigedemokraternas resterande texter
man märker tydligt hur man är ytterst selektiv i vad den “svenska kulturen” skall innehålla.
Hela texten kan ni läsa här

Nu när det är en kvart kvar tills datasalen stänger får jag nog kasta mig in i franskan igen.
Skönt med en liten paus dock!

Kärlek
Gavelius

Muslimsk helgdag?

“- Vad Carin Jämtin i princip säger är att nationaldageneller en kristen helgdag
ska avskaffas till förmån för en muslimsk helgdag. Jag tycker att utspelet är direkt osmakligt
och jag undrar om detta är en ny officiell socialdemokratisk
partilinje. Jag efterlyser därför besked från Håkan Juholt i
frågan huruvida han instämmer i vad hans partisekreterare
sagt om att svenska helgdagar ska avskaffas till förmån för
muslimska högtider.”

http://bit.ly/lHykkQ

Ojoj, det finns så mycket att ta upp i det här uttalandet.
Främst tänkte jag påpeka något i den retoriken som är väldigt
typiskt för Sverigedemokraterna.
Även i det korta stycket lyckas man föra tankarna till “antingen, eller”

Låt oss titta här, först säger Åkesson;

“Vad Carin Jämtin i princip säger är att nationaldagen eller en kristen helgdag ska avskaffas
till förmån för en muslimsk helgdag”

“I princip”
Ingenstans i artikeln står det någonting om nationaldagen,
det man främst nämner som föremål för en översikt är de
högtider som är kristet betingade.

“Jag efterlyser därför besked från Håkan Juholt i frågan huruvida han instämmer i vad hans
partisekreterare sagt om att svenska helgdagar ska avskaffas till förmån för muslimska högtider.”

Här har vi det, Åkesson lyckas lägga till en pluraländelse
som får jämtins förslag att verka ännu mer hotfullt.

I Sverigedemokraternas retorik målas allting som är “muslimskt”
ut som någonting farligt, någonting man bör akta sig för. Det
ställs emot det “svenska” som utmålas som något fint, viktigt
utan vilket vi svenskar inte skulle kunna existera.
(dock är ju självklart det “svenska” något som Sverigedemokraterna väljer ut)
Två motpoler alltså, som i det här uttalandet ställs mot varandra

Det andra jag börjar tänka på det är hur mycket vikt gemene
man lägger vid högtider?
Eller rättare sagt bakgrunden till varför dem firas.
Utifrån min bekantskapskrets är fortfarande vissa helgdagars
syfte lite diffust. Man njuter av att vara ledig, kör på med sina
traditioner (som inte nödvändigtvis har någonting med heligdagen
att göra) och sedan tänker man inte mer på det.

Jag håller med humanisterna i uttalandet och delar faktikst deras
idé om en “pott” ur vilken man kan välja högtider.
Dock med en viss revidering.

Men som ung tänkte jag inte inför påsk “Jaa, nu ska vi hem ch
tänka på jesus!”
Jag tänkte “Jaa, påskgodis!”
Nu kanske jag är ovanligt okristerlig, men så var det för mig.

Artikeln med jämtins uttalande finns b la att läsa på DNs hemsida.
Googla eller klicka här

Fred och kärlek
//Gavelius

Förbud mot burka – Rasismen flyttar fram sina positioner

Idag införs förbud mot Burka i Frankrike.

Det är en dag som innebär att rasisterna flyttar fram
sina posistioner.
Med tomma argument så som “burka är förtryck”
“man vet ju inte ens vem man pratar med”
lyckas man få igenom ett förbud som tar Europa
ett steg närmare nazi-tyskland med muslimer
som måltavlor istället för judar.

Angående att burka är ett förtryck, för det första är
det extremt olika vad människor tycker.
För det andra i dem fallen där en kvinna faktiskt blir förtryckt
kommer inte ett förbud hjälpa ett enda dugg.
Om vi ska bekämpa förtryck, vilket vi absolut skall göra,
bör vi bekämpa FÖRTRYCK och inte ett TYGSTYCKE.
Om vi ska bekämpa förtryck kan vi börja med att se till
vårat eget land och den så kallade “jämställdhet” som
vi så gärna skryter med. Med en jämställdhet med
nedåtgående statistik på kvinnor i högt uppsatta positioner
och där ca 98% av alla anmälda sexuella brott begås av män
ter det sig konstigt att man väljer att fokusera på “dom andra”
först, då det ofta är samma personer som uttalar sig positiva till förbud
som i nästa stund vill dra ner på invandringen för
att vi måste fokusera på våra egna problem FÖRST.

Men att intoleransens härskare är hycklande är väl ingen nyhet .

Nu kanske ni reagerar på att jag blandar fakta från Sverige
med ett förbud i Frankrike. Men det gör jag framförallt
därför att trenden i Europa visar på att extrema krafter
är på frammarsch, vi har Finland, Danmark, Nederländerna,
Frankrike, Italien och Schweiz. Därför är det inte så konstigt
antagande att det kommer hit också, vi kan framförallt
se Sverigedemokraternas valresultat som en fingervisning
på vad som håller på att hända. För det är bara början.

Senast idag uttalar sig Centerpartiets partisekreterare negativ
till den integrationspolitik som knappt har hunnit implementeras.
Han vill bland annat underlätta för arbetsgivaren. (alltid arbetsgivaren
i första hand i Alliansens Sverige, individen kommer
någonstans i andra hand)

Han vill ta bort kravet på att fackliga
organisationer ska få yttra sig om anställningsvillkoren innan
arbetstillstånd ges.
Han ifrågasätter också kravet på att arbetsgivare som rekryterar
från utlandet skall ha anställningsvillkor som är i nivå med
svenska kollektivavtal. – DN 11/04-2011

Vi går mot en kallare verklighet.

Avslutningsvis tänkte jag beskriva vad lagen i Frankrike innebär:
taget från DN 11/04-2011

• Det franska burkaförbudet “lag om förbud mot döljande
  av ansiktet på allmän plats”, träder i kraft den 11
  april 2011. Den är ett förbud mot att på allmän
  plats bära klädedräkt som döljer ansiktet.
   
  • 
    

   

• • Undantag görs för den som döljer ansiktet
    av hälsoskäl eller yrkesmässiga skäl, liksom
    vid utövandet av sport eller i samban med
    “traditionella fester” som karnevaler. 

     

   

• • Den som bryter mot förbudet straffas
    med böter på maximalt 150 euro. Den felande
    kan även åläggas att gå en kurs i medborgerliga
    värden

   

• • Den som tvingar någon att dölja ansiktet
    straffas med ett års fängelse och 30 000 euro
    i böter.

   

“medborgerliga värden”

Det är dags att vi säger ifrån, att vi tar debatten, att vi
vägrar ta del i en värld som propagerar för intolerans
och rasism.
Det är nog nu!

//Gavelius

Elitistisk kulturyttring

“I dagens Sverige går en alltför stor del av det skattefinansierade
kulturstödet till mångkulturella, destruktiva och elitistiska kulturyttringar.”

Detta kan man läsa på Sverigedemokraternas hemsida
Under rubriken “låt Sverige förbli Sverige”.
Vilka dessa kulturyttringar skulle vara framgår inte riktigt,
däremot kan man läsa i deras budget 12.6 att;

“Vi vill sluta dela ut skattemedel till segregerande verksamheter såsom
etniska friskolor och kulturföreningar”

Nu får ni inte tro att det här inlägget bara går ut på att
lyfta fram underliga saker i SDs politik, det gör andra
hemsidor så bra så.
Däremot skriver jag detta med anledning av ett pressmeddelande
som partiet skickat ut där man kan läsa:

“Lösningen kan aldrig vara att låta islamister och andra intoleranta krafter styra konsten utan här måste samhället sätta ned foten.”

Det är med anledning av detta uttalande som jag “grävt” runt lite
på SDs hemsida. För med ovanstående citat i bagaget känner
jag mig rätt bekväm med att påstå att Sverigedemokraterna
själva är en intolerant kraft.
I deras politik är inte motsägelser ovanliga, dock var den här
så uppenbar att jag nästan blev lite chockad.

Är det så att man med en plats i riksdagen känner sig säker?
att man då vågar ta ut svängarna lite mer?
Jag vet inte, det enda jag vet är att för varje dag som går
tar vi ett steg närmare den utveckling som håller på att
förstöra Europa.

Vakna upp, fatta mod, börja se dig omkring.
Bli inte en av dem som bara står där sen,
och säger att “jag visste ingenting”

//Gavelius

Mindre självömkan och lite mer jävlaranamma

Jag tänker ta tillfället i akt att, på en plattform modererad av mig själv, bli lite förbannad.
Även om mina nära och kära ofta tycker sig se mig förbannad
finns det särskilda element i vardagen som får mig extra förbannad.
Ett sådant element har jag stött på idag.
Orsaken till mina känslor är föga förvånande Sverigedemokraterna,
med utgångspunkt i en artikel i Metro idag som
beskriver hur Anders Leander, fullmäktigeledamot för SD i Mönsterås har publicerat bilder från mordet på
Elin från Göteborg till titeln “Negervåldtäkten på 27-åriga Elin Krantz fortsätter”
Bilderna ligger uppe med motiveringen “Jag tycker folk bör se det här”, likt marschen i
Salem varje år försöker extrema makter profitera på en tragedi.

Återigen tar Sverigedemokraterna avstånd från en av sina medlemmar, det sker numera
såpass ofta att det skulle kunna utvecklas till en dryckeslek på studentföreningar runt om i landet.

Även en kolumn av Göran Greider gav upphov till funderingar och ytterligare ilska.
I kolumnen kan man läsa
“I alla omröstningar i riksdagen har SD i 72 procent av fallen röstat med den
sittande ­minoritets­regeringen och i blockskiljande frågor har partiet gjort det i nio fall av tio.
Vad ska jag dra för slutsatser av det?”

Detta till trots försöker Alliansen beskylla dom (dåvarande) rödgröna för att
vara i säng med Sverigedemokraterna.

“Dels så kan man ju undra, vart är alla dom som sade att dom
aldrig, aldrig, aldrig under några som helst omständigheter skulle möjliggöra för
Sverigedemokraterna att få politiskt inflytande”

“Jag förutsåg just detta”

Reinfeldt efter att ett rödgrönt förslag gick igenom rörande riksdagens budget.

Man skall inte kasta sten i glashus Herr Reinfeldt.

//Gavelius

Solen skiner men jag fryser

Utanför skiner solen

Värmen får mig att le

Hoppet etsar sig fast

Står i fönstret och laddar

Tar ett sista djupt andetag

Öppnar fönstret

Fan, det är fortfarande kallt.

Alla hjärtans dag

Detta globala fenomen har säkerligen alla någon åsikt kring.
Förra året önskade jag, glatt ovetandes, en av mina vänner en glad alla hjärtans dag.
Det skulle jag inte ha gjort.
Jag fick en utskällning som hette duga, hur Alla hjärtans dag var kommersiell skit som man minsann inte skulle fira! Att man minsann skulle visa kärlek ALLA dagar och inte bara på en viss dag bara för att det står så i almenackan.

Jag kan vara den förste som erkänner att alla affärer med rosa krims-krams får mig att må illa, psykiskt och fysiskt.
Man använder varje ursäkt för att kränga skit man inte får sålt annars.
Exempelvis säljer coop en nalle som håller ett hjärta, där står det skriver, spegelvänt, “love you”.
Man tänkte väl att en nallbjörn som är analfabet skulle vara det ultimata tecknet på min kärlek till dig.

Men om man bortser från alla fjanterier och plastorgier.
Är det inte så att männskligheten behöver en dag skriven i almenackan där man visar kärlek gentemot sin näste?
Det som tidigare stod i bibeln, koranen och många andra heliga skrifter om att älska sin näste är inte så effektivt i ett sekualiserat land som Sverige.
Världen är på god väg åt helvete med några få ljuspunkter som Egypten och Maria Wetterstrand.
Är det då inte härligt att kunna vara lite fjantigt kärleksfull mot sina nära och kunna skylla det på alla hjärtans dag?

Självklart skall man även vara fjantigt kärleksfull många andra dagar på året okså. Sedan finns det även en fjantighetskvot som var och en får avgöra själva (inget handlande med kvoter… lova!)
Men come on! Give the world som love today!

Gör dagen till något eget! ta tillbaka den från plasthelvetet! Ge din kompis en kram och puss på kinden! Vafan, ge en random varelse på gatan en kram och puss på kinden!
Glöm inte bort att dagen är vad DU gör den till.

Själv ska jag dela ut godis på sergels torg.

 

Fred och kärlek!

//Gavelius

Jag lägger märke till

I notice that this’ll be my first February post.

I thought that i’d introduce this month with a poem.
It’s a poem that i just wrote.
It’s actually something i’m going to improvise.
Let’s see how this goes.

 

I have eaten too much.
I have tasted the sweetness too much.
Sometimes i miss swetess too much.
Sometimes life just sucks.

 

It’s a short one. But i kinda like it.

You might ask yourself who swetess is, but i’m not gonna tell ya, the person in question knows.
Is it a poem about love you might ask?
And, well. I can’t answer that. I don’t want to answer that. I can’t explain EVERYTHING. Since when does poets do that?

blaha blaha

Speaking of absolutley nothing, i found myself a now love of my life.
Well, it’s actually three people. Three people that swetess introduced me to and that’s why it was natural to write about swetess.
For you lucky few that have access to spotify, here you go.
For you unlucky bastards, here you go

Kiss kiss, bang bang.
//Gavelius

Jag har inget att säga

..och det är väl då man säger som mest.

Mina gröna strumpor

Jag hade på mig gröna strumpor idag.
Jag skriver inte det här för att på något sätt skryta, än mindre vill jag nedvärdera andra färger på strumpor.
Nej, jag skriver det här endast med syftet att upplysa er om att jag har på mig gröna strumpor idag.
Det är en speciell känsla, det där med gröna strumpor. Det är inget man har på sig varje dag. I en värld av vita strumpor, svarta strumpor, gråa strumpor och bruna strumpor är det skönt att ibland ta en promenad i ett gröna strumpor.

När man går i gröna strumpor är det som att det första vårtecknet har lagt sin hand på ens fötter, inte på det våldsamma sättet, absolut inte.
Utan på det där sättet när två älskande möts i en kärlekssymbios, där två människor delar varandras värme i en önskan om att uppnå ett högre plan.

Munnen formar sig till ett leende…

Nu får ni på intet sätt tro att min relation till mina gröna strumpor är annat än platonisk. Ovanstående skrift beror inte enbart på närvaron av dom gröna strumporna. Ovanstående skrift  beror på en sammanslagning av många synnerligen olika substantiv, verb och adverb.

Mina gröna strumpor ligger nu i ett hörn, använda, imorgon skall dom tvättas.

Undrar om samma känsla infinner sig vid ett andra användande.

Undrar om samma känsla hade infunnit sig om jag hade haft röda strumpor på mig.

//Gavelius